Encelliga djur
Näringsutbyte direkt över cellmembranet (endo- och exocytos).
Liten möjlighet att lagra näring.
- Ständigt på jakt efter mat!
Toffeldjur är encelliga djur och tar upp sin föda och avger avfallsprodukter direkt över cellmembranet.
Ryggradslösa djur
Enklaste (till exempel hydror, maneter):
- Enkel mage, nedbrytande enzymer.
- Samma öppning fungerar som både mun och anus.
Hydra.
Öronmanet.
Maskar, insekter:
- Mun, matspjälkningskanal, anus.
- Ingen stor magsäck, måste äta hela tiden.
Daggmask.
Honungsbi.
Ryggradsdjur
Större matspjälkningskanal, mer plats för lagring.
- Behöver inte äta lika ofta.
En vuxen nätpytonorm behöver inte äta mer än någon gång i månaden.
Växtätare:
- Mer tarm och tid behövs för att spjälka födan (cellulosa svårt att bryta ner).
Rovdjur:
- Kortare matspjälkningssystem.
- Föda (protein) lättare att bryta ner.
- Lättare kropp ⇒ springa fortare ⇒ bättre jägare.
Gorillan är inte tjock, utan har en stor matspjälkningskanal för att kunna bryta ner den vegetariska födan effektivt.
Lejonet är inte smalt för att det springer så mycket, utan för att det klarar sig på en kortare matspjälkningskanal för att bryta ned födan (främst proteiner).
