Massiva objekt kröker rumtiden, vilket får tiden att gå långsammare och objekt att falla – det vi upplever som gravitation. Detta bekräftades 1919 och har testats med atomklockor. Gravitation är alltså en effekt av rumtidens geometri, inte en traditionell kraft.

År 1919 bekräftade observationer av en solförmörkelse att ljus böjs av gravitation. Enligt Einsteins allmänna relativitetsteori orsakas detta av att massiva objekt kröker rumtiden. Ju närmare ett massivt objekt, desto långsammare går tiden, ett fenomen kallat gravitationell tidsdilatation. Detta har experimentellt bekräftats med atomur. Genom att visualisera rumtiden som en kon förklaras hur krökningen både påverkar tidens hastighet och får objekt att falla. Gravitation är alltså en effekt av rumtidens geometri snarare än en kraft i traditionell mening.