Hexagoner, det är sexhörningar. Regelbundna hexagoner består i sin tur av sex lika långa sidor, och där vinklarna mellan sidorna är lika stora. Men hur kommer det sig att man så ofta träffar på dem i naturen?

I bikupans celler, biets fasettöga eller snöflingan – överallt finns det regelbundna hexagoner. Är det bara ett sammanträffande, eller finns det en mer grundläggande orsak?

Det visar sig att det faktiskt finns en grundläggande matematisk förklaring. Eller fysikalisk, om man så vill – fysik, det är ju egentligen bara tillämpad matematik! 😉