Redan på 1930-talet upptäckte man att råttor på svältkost levde betydligt längre än de som fick äta precis hur mycket de ville. Varför det är på det sättet har länge varit en gåta, men nu tycks det som om man kommit svaret på spåren.

C. elegans.

När man "tog bort" (knockade) en gen kallad pha-4 hos en av forskarnas absoluta favoritorganismer, Caenorhabditis elegans, hade en mager diet inte längre någon inverkan på livslängden. Däggdjur, däribland människan, har gener som liknar pha-4. De spelar en stor roll i utvecklingen av organismen, och (senare i livet) för reglering av hormonet glukagon. Det här hormonet reglerar i sin tur halten glukos i blodet — vilket är särskilt viktigt när man sätts på svältkost.