Katten Gustaf och hans kompisar. I en seriestrip med katten Gustaf säger han vid ett tillfälle: "Livet är som ett varmt bad. Det känns bra medan du ligger i det, men ju längre du stannar, desto skrynkligare blir du". Men vad beror det på att fingrarna blir skrynkliga?
En gång i tiden fick jag lära mig att det berodde på osmos: När vatten tränger in i huden, svullnar hudcellerna upp och spricker, vilket gör att de blir skrynkliga. Men redan 1935 upptäckte man att skrynkligheten styrs av nervceller, och att det alltså är små muskler i huden som dras samman och skrynklar huden.
Livet är som ett varmt bad. Det känns bra medan du ligger i det, men ju längre du stannar, desto skrynkligare blir du.
— Gustaf
Ett skrynkligt finger. Men varför? Blöta saker är ju vanligtvis hala, så kanske hjälper skrynkligheten oss att hålla i blöta saker. För att testa varför, lät forskare människor testa om de kunde handskas bättre med blöta saker om fingrarna var skrynkliga. Det verkade så, i alla fall enligt Mark Changizi m.fl. och enligt Kyriacos Kareklas m.fl.
Nu säger dock en ny studie under Julia Haseleu m.fl. att skrynklor på fingrarna inte spelar någon roll för om det är lättare att hantera blöta saker. Så frågan kvarstår: Är fingerskrynklorna en kvarleva eller rudiment från människans tidigare historia, eller fyller de någon vettigare funktion?
